1 maj 2026

Cáit Campbell Wallace från Kommunalvänstern Skåne var facklig huvudtalare på 1 maj i Malmö.

Hon talade om hur vi fackligt organiserade arbetare är den kraft som skrämmer den borgerliga regeringen mest!

https://www.facebook.com/reel/2073228309902201?fs=e&s=m

Mitt namn är Cáit Wallace och är från Kommunalvänstern Skåne.

Jag började arbeta i hemtjänsten 2016. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på, men jag behövde ett jobb. Jag började på timmar, gick med i Kommunal efter min första lön och jag har varit fast sedan dess.

Under dessa 10 år har jag sett en total dekonstruktion av vården. Vi har gått från stress till utmattning och total kontrollering. Det finns 3 system som kontrollerar exakt var vi befinner oss och hur länge vi är hos vardera brukare.

Det finns en stor skara administrativ personal som ägnar timmar åt att ifrågasätta var vi befinner oss och varför vi inte hunnit till nästa brukare. För att hinna behöver vi springa. Ju mer vi hinner, desto mer drar de ner på personal.

Underbemanningen i välfärden är ingen olyckshändelse – det ar ett resultat

av flera avsiktliga, genomtänkta beslut för att effektivisera arbetet med människor i stället för att satsa på empati.

Men det är inte effektivitet, det är utmattning och sjukskrivningar. Och när vi inte orkar mer, när vi inte orkar springa snabbare, så slängs vi ut och blir Försäkringskassans problem.

Jag är undersköterska i hemtjänsten. Jag har själv fått känna av avhumaniseringen av oss arbetare i välfärden, att genom den exakta minutstyrningen och de fruktansvärda arbetstidsscheman sett hur mina kollegor ger upp.

Jag är också förhandlare åt Kommunal. Jag har förhandlat åt arbetare, kollegor, som utförsäkrats och tvingats tillbaka till ett arbete de inte kan utföra på grund av trasiga kroppar som slitit i vården. Vi skämtar ofta på jobbet att vi kommer att ta hand om de äldre när vi själva har rullator. Men jag har haft kollegor som måste arbeta i vården med käpp.

Avhumaniseringen av arbetare i valfärden. Vi är inte längre människor, anställda inom vården. Vi ses som resurser, siffror på ett papper. Och vi stannar kvar för vi behöver betala hyra, vi behöver mat på bordet. Vi har inte ens råd att vara hemma när vi är sjuka. Arbetarklassens straffavgift, karensavdraget, finns till för att hålla oss i schack.

Diskussionerna kring karensavdraget är löjliga. Som vanligt fokuserar andra sidan på att det kommer att fuskas – att om karensavdraget tas bort så kommer arbetarklassen att mygla. Det fokuseras aldrig på hur livsförändrande det kan vara för en undersköterska, en stödassistent, en barnskötare att kunna betala sina räkningar trots att man haft oturen att bli sjuk. Otur är egentligen fel ord att använda i det här sammanhangen då det är självklart att människor som arbetar med barn och sjuka, att man råkar ut för att bli smittad. Men betala ska man! För annars fuskas det!

Tittar vi på lönerna i Sverige så är lönerna inom äldreomsorgen de lägsta i hela EU jämfört med övriga ekonomin. De lägsta i hela EU. Samtidigt som priserna höjs på allt förutom priset för en arbetares arbetskraft, har vi alltså underbemannade välfärdsyrken styrda på minuter, med de lägsta lönerna i hela EU, yrken med flest sjukskrivningar i Sverige och ingen av oss kan inte arbeta hemifrån. Vi betalar en straffavgift när vi är sjuka – för ATT vi är sjuka.

Karensavdraget måste bort.

Något jag har märkt under min tid som facklig är det enorma glappet kring

kunskapen om fackföreningar. En stor del av arbetarklassen vet inte vad fackföreningar gör, eller vad vi är till för. Människor i vår stad har bakgrunder i länder där fackföreningar ibland är lika med korruption eller till och med död. Och den svenska skolan lär inte ens ut om fackföreningsrörelsen längre.

Det gör att vi som vet – Vi som vet hur viktigt det är med organisering – Vi har

ett enormt ansvar att bilda våra kollegor, vänner och bekanta. Vi måste våga ta samtalen, vi måste våga vara obekväma. Vi måste bilda varandra. För vårt största verktyg är folkbildning.

De senaste fyra åren har folkbildningen varit i centrum för nedskärningar av

Tidöpartierna. Ett väldigt tydligt och skrämmande ställningstagande. De vet att folkbildningen är vårt starkaste vapen för att organisera oss. Det är bildning för folket.

Högern har under hela vår existens försökt förhindra oss, försökt radera oss.

Men när de inte lyckats komma åt oss, så de bränner ned arbetarnas egna bildning och kunskapsbank.

Det är strategiskt och välplanerat. De vill ha ett gäng arbetare som inte vet sina rättigheter, som inte pratar ihop sig. 

Genom att montera ned folkbildningen, monterar de ned arbetares ratt och möjlighet till kunskap och därmed försvagas arbetarrörelsen. Och det är därför Tidö har dragit in en tredjedel av stadsbidraget för bland annat arbetarnas bildningsförbund, ABF.

Valet i år är ett ödesval för arbetarrörelsen. De lagar som skyddar fackligt aktiva kan ändras i en omröstning i riksdagen. Förtroendemannalagen är ingen grundlag och det är högern val medvetna om. Sverigedemokraterna har redan visat att de vill försvaga skyddsombudens roll på arbetsplatsen genom att försöka skilja på skyddsombud och fack. Fackföreningsavgiften kan inte längre dras av på skattedeklarationen, A-kassan blir dyrare och sämre, och en strejk har pågått mot Tesla i över två år. Vi kan inte ge upp.

Högern låter sig inte skrämmas av sina politiska motståndare – det är organiserade arbetare som högern fruktar. Kunskap ger arbetare möjlighet att organisera sig och arbetare som står organiserade tillsammans är högerns största fiende.

Prata om klass, prata om motstånd och prata om organisering. Facken har inte givits till oss fran tomma intet, de har skapats av oss och består av oss.

Det är arbetarna som formar facken och står vi tillsammans mot högern, då är det vi som vinner.

Nej till högerns nedskärningar, nej till högerns hat och ja till kollektiv styrka inom arbetarklassen!